Minskat antal kvinnliga naturvetardoktorander i Lund

Jag läste i en artikel i sydsvenskan idag en tråkig nyhet från min gamla fakultet i Lund. Antalet kvinnliga doktorander har minskat drastiskt den senaste tiden. Från att ha varit nästan hälften kvinnliga doktorander så antogs förra året endast 11 kvinnor jämfört med 42 män. Antalet sökande är under utredning. Om minskningen beror på minskat antal kvinnliga sökanden så är doktorandombudsmannens tes om att kvinnor vill ha tryggare anställningsformer inte osannolik. Det nämns inte i artikeln men det är så att tiden med utbildningsbidrag ökat på vissa håll på fakulteten som en följd av institutionernas dåliga ekonomi och det skulle kunna vara en del av förklaringen. Från fakulteten framhålls bristen på kvinnliga förebilder som en möjlig orsak och det kan också vara en delförklaring. Förvisso har det länge varit en brist på kvinnliga förebilder och man har ändå lyckats hålla en hyfsat jämn könsfördelning bland doktoranderna men kanske har diskussionen på senare år om att kvinnor slås ut från en akademisk karriär avskräckt de kvinnliga grundutbildningsstudenterna. Min personliga favoritteori som också nämns i slutet av artikeln är att kvinnor gynnas av öppna utlysningar. Kanske har andelen utlysningar som görs med syfte att rekrytera en viss person ökat det senaste året pga institutioners dåliga ekonomi. När man inte har råd att ha så många doktorander vill man kanske hellre satsa på "säkra kort" (dvs oftast en som redan gjort exjobb på projektet och som liknar handledaren = oftast en man).